Om en tanke
Kan det vara så att när man har öppnat sitt hjärta på vidgavel så blir sårbarheten större. Jag vet att jag hade så många saker jag ville göra, jag trodde på mig själv och kände att inget kunde stoppa mig för jag vågade allt! Den där starka självkänslan. Nu är det som om en stor tegelsten har fallit från himlen och landat på mig. Bara en liten sak, några ord, en blick kan få mig att falla ihop. Och att ta stegen in i framtiden och det okända känns som att flytta på berg. Kanske om jag aldrig hade öppnat mitt hjärta och låtit mig själv bli hopplöst förälskad hade jag aldrig blivit så beroende av en person. Jag hade fortsatt att vara självständig, stark och en riktig våghals. Men dörren till mitt hjärta står helt öppet och folk kan springa ut och in som dom vill och röra runt där inne.
Inte en vanlig fredag
Stirrar in i min "Nice pack lista" och försöker komma på vad som skulle kunna fattas. Mamma ringer konstant och frågar om hon ska köpa det där, eller det här och om jag tagit med det och om jag fixat det där. Jag hoppas jag inte kommer glömma något väldigt viktigt..som passet, usch jobbigt.
Idag skulle jag egentligen lämnat tillbaka böcker på biblioteket, packat ner allt i en väska och fixat allt jag behöver handla. Men att spela lite kina schack och somna på min favorit killes bröstkorg kändes mycket viktigare och hundra gånger mer värt! Han är finast!
Sista kvällen i Karlstad bär i alla fall av på äventyr hem till födelsedags barn och massa bra människor, och sedan ska vi dansa helt vilt på blue. Sedan åker jag och favorit killen hem och så kommer det vara lördag och jag kommer fortfarande inte förstå att jag åker till Nice om några timmar. Livet leker!
jag har en egen james bond :) han kommer och räddar mig i Nice om det skulle behövas,
eller om jag glömmer mitt pass!
